Merit Frost Lindberg (M) (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Mäns våld mot kvinnor är inte bara ett akut samhällsproblem. Det är en kränkning av mänskliga rättigheter och ett hot mot vår demokrati. Den moderatledda regeringen har därför vidtagit kraftfulla åtgärder för att stärka jämställdheten, öka tryggheten och skapa verklig förändring.

Men även om vi ser en del positiva effekter, som att utsattheten för sexuellt våld bland kvinnor och flickor minskar och att fler deltar i återfallsförebyggande program, finns det långtifrån anledning att vara nöjd.

Vägen ut ur våld är i dag alldeles för svår. Därför arbetar regeringen med ett lämnaprogram som är en helhet. Det handlar om tryggt boende, ekonomiskt stöd, skydd samt psykologisk och juridisk hjälp.

I åtgärdsprogrammet fram till 2026 finns över 130 konkreta åtgärder. Utöver lämnaprogram prioriteras också fortsatt kraftsamling mot hedersrelaterat våld och förtryck, utökat stöd till barn och unga som är utsatta för våld samt fördjupad kunskap om de digitala dimensionerna av våld och förtryck, även med fokus på prostitution. Dessutom pågår flera initiativ för att stärka skyddet mot psykiskt och ekonomiskt våld, både genom utredning inför lagstiftningsarbete och genom granskning av befintliga åtgärder.

Men jämställdheten hotas inte bara av enskilda gärningsmän utan också av ideologier och politiska miljöer där kvinnors rättigheter relativiseras, där heder sätts framför frihet, där gruppen sätts framför individens självklara rätt att forma sitt eget liv och där män alltid sätts framför kvinnor.

Man skulle kunna tro att alla partier i riksdagen arbetade enhälligt för jämställdhet och allas lika värde. Men bakom retoriken finns i grunden stora ideologiska skillnader, inte minst i synen på vilka allianser man är beredd att ingå och vilka värderingar man är beredd att kompromissa med. Tyvärr har vi sett hur oppositionen gång på gång brister i sitt ansvar.

Vänsterpartiet samarbetar med grupper som försvarar hedersförtryck. Företrädare marscherar under Hamasflaggor och får dessutom stor uppbackning av sina partikollegor.

I Socialdemokraterna har vi sett företrädare delta i Hamasanknutna evenemang och bli försvarade av sin partiledare, samtidigt som man upprätthåller kontakter med muslimska organisationer som har en kvinnosyn från medeltiden.

Det är inte enskilda misstag jag talar om utan ett mönster – ett mönster där man blundar för hedersförtryck och samarbetar med krafter som motverkar kvinnors frihet och jämställdhet.

Det är inte bara illa att detta händer utan också att andra partier accepterar det.

Samtidigt som Centern vägrar samarbeta med SD med hänvisning till värdegrund väljer man att samarbeta med partier som ursäktar islamistiska krafter och motarbetar just jämställdheten. Vad säger det om Centerns prioriteringar?

Man kan inte tala om jämställdhet och samtidigt stötta partier som blundar för islamistiska ideologier. Det är inte en slump utan aktiva val att sätta politiska allianser framför kvinnors trygghet.

Oppositionens jämställdhetspolitik brister i trovärdighet. Man talar om jämställdhet men vägrar ta avstånd från organisationer som försvarar kvinnoförtryck och hedersvåld. Det är ett dubbelt budskap. Det är en farlig väg att gå. Det underminerar arbetet för kvinnors frihet.

Den moderatledda regeringen kompromissar inte om mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors frihet. Det är hög tid att oppositionspartierna står upp för detsamma.

(Applåder)