Katarina Luhr (MP) (MP)

Fru talman! I dag pratar vi om cirkularitet och giftfrihet. Jag kommer likt tidigare talare att hålla mig till två viktiga ämnen. Det första handlar om hur Miljöpartiet vill att vi ska öka den cirkulära ekonomin i Sverige. Det andra handlar om hantering av den giftiga kemikalien PFAS.

Jag vill börja med hur Miljöpartiet tänker sig att vi ska göra Sverige mer cirkulärt. Om mindre än fyra veckor har vi i Sverige gjort av med vår del av årets tilldelning av jordens resurser. Den 4 april i år infaller Sveriges overshoot day, som än en gång visar att vi skulle behöva mer än fyra jordklot om alla levde som vi i Sverige. För att rätta till den siffran behövs såklart mer än en handfull politiska förslag.

När vi i Miljöpartiet tog fram ny politik för cirkularitet förra året landade vi i 153 förslag för förbättrad cirkulär politik. Men vi ser samtidigt att väldigt mycket mer behöver göras. Det som är väldigt tydligt när det gäller den cirkulära ekonomin är att arbetet behöver göras på många olika nivåer. Produkter behöver hålla och användas längre. Vi behöver dela på fler saker. Vi behöver återbruka och återanvända. Vi behöver förbättra kedjorna för materialåtervinning. Vi behöver stärka forskningen om och utvecklingen av sekundär utvinning av material som restprodukter efter gruvnäringen och annat.

Som vi tidigare hört här i dag: När forskare räknar på hur cirkulärt Sverige är i dag hamnar vi på pinsamt låga nivåer. Det är bara 3–4 procent enligt vissa studier. I Nederländerna ligger man på nästan 25 procent i dag. Regeringen har ett flertal gånger kritiserats av EU-kommissionen för att vi ligger på så låga återvinningsnivåer. År 2024 betalade svenska skattebetalare 2,7 miljarder i böter till EU för att vi sorterar och återvinner så himla lite plast.

Vår låga grad av cirkulär ekonomi är problematisk av väldigt många olika skäl, men först och främst för att vår stora användning av nyproducerat leder till miljöproblem och målkonflikter. Vår råmaterialproduktion behöver energi och vatten och skapar utsläpp, samtidigt som de platser där utvinning sker av de råvaror vi behöver inte alltid räcker till. Och inte nog med det – vi skapar samtidigt stora mängder avfall, som behöver tas om hand på ett helt annat sätt än vad som sker i dag.

Cirkulär ekonomi och resurseffektivitet är också en viktig pusselbit för att ta oss framåt i klimatarbetet. Just nu har vi ett skakigt omvärldsläge, och leveranskedjor fungerar inte längre som de gjort tidigare. Det innebär att vi har ännu starkare skäl att bli mer självförsörjande på olika typer av råvaror – allt från gödningsmedel till metaller. Det här är någonting som man har insett i hela Europa. Under året kom ny EU-lagstiftning genom den nya Circular Economy Act, mycket baserat på att vi behöver öka vår självförsörjning.

Men som vanligt behöver jobbet göras lokalt. Som det brukar vara när det gäller klimat och miljö finns det väldigt mycket att vinna på att göra rätt saker från början. Det gäller inte minst den cirkulära ekonomin. När man börjar rota i den cirkulära ekonomin ordentligt ser man ganska snabbt att utmaningarna handlar om både att det i dag är svårt att få ekonomi i den cirkulära ekonomin och att det är svårt att få cirkularitet i den cirkulära ekonomin. Vi saknar alltså i dag både cirkulariteten och ekonomin i den cirkulära ekonomin.

Men det som kan vara glädjande när man börjar på låg nivå är att det finns väldigt många saker att göra. Vad är det Miljöpartiet vill göra för att stärka den cirkulära ekonomin? Jo, såklart massor med saker.

På EU-nivå vill vi att regeringen tar ett starkt ledarskap och driver på för en stark Circular Economy Act som gör skillnad på riktigt.

Vi tycker att Sverige särskilt borde driva på för att kommande förslag ska fokusera på resurseffektivitet, minskad totalkonsumtion av primära råvaror, cirkulär design, förbud för planerat åldrande och kemikaliesmarta och giftfria resursflöden.

Om produkter redan från början designas för att kunna återvinnas kommer återbruk och materialåtervinning att kunna underlättas påtagligt. Vi vill därför särskilt se ett stärkt producentansvar där producenten ansvarar för att de produkter som sätts på marknaden ska kunna tas om hand när livslängden är uppnådd.

Produkter som tas fram behöver hålla och vara designade för att kunna repareras. Det är viktigt att också reservdelar och information ska finnas tillgängligt. Vi skulle också gärna se att tillverkare och återförsäljare redovisar hur länge man räknar med att en konsumentprodukt ska hålla.

Planerat åldrande, det vill säga att produkter görs för att bli oanvändbara i förtid och så kallad fast fashion, där mode förändras månadsvis och därför inte görs för att hålla längre än så, måste motverkas.

Som det ser ut i dagsläget förstörs felfria men returnerade kläder och elektronik till ett värde av 200 miljarder kronor årligen i Europa. Den siffran tycker jag att man ska ta med sig. Det är nya prylar för 200 miljarder som går upp i rök varje år. Det är saker som har krävt råmaterial, gruvbrytning, markanvändning, kemikalier och energi.

I år förbjuder EU med en ny lagstiftning att osålda kläder och skor ska kunna förstöras. Det är en jätteviktig och positiv reform som Miljöpartiet anser skulle kunna omfatta många fler produkter än bara kläder och skor.

För en effektiv styrning krävs ambitiösa, konkreta, mätbara och långsiktiga mål. Sverige behöver jobba för att gå före och sätta nationella mål samtidigt som man driver på för skärpta mål på EU-nivå. Vi ser att vi behöver tydliga mål för både ökad cirkularitet och minskad resursanvändning på nationell nivå.

Vi vill också att vi bygger vidare på Sveriges nationella strategi för cirkulär ekonomi. Vi vill se en ökad styrning av cirkularitet för de sex framtagna prioriterade strömmarna som är plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, byggmaterial och innovationskritiska metaller och mineral.

I dag ser vi ett stort behov av mer metall och mineral. Jag vill därför speciellt lyfta fram Miljöpartiets förslag som en nationell samordnare som precis som inom Fossilfritt Sverige kan arbeta systematiskt och långsiktigt för att förbättra hantering och återvinning av kritiska metaller och mineral.

Samtidigt vill vi ta fram ett nytt nationellt stöd, ett återvinningskliv, för att kunna bygga ut infrastrukturen för återvinning i Sverige. Just nu pågår många pilotprojekt som visar på en enorm potential för återbruk och återvinning. Men det är hög tid att vi får igång ett brett och starkt arbete på alla nivåer.

Här behöver vi verkligen politisk styrning för att alla aktörer ska kunna dra åt samma håll och veta vart vi ska. En väldigt viktig styråtgärd som politiken kan arbeta med är att införa en kvotplikt när man blandar in en viss del återvunnet material i nyproduktion.

På så sätt kan man långsiktigt skapa både utbud och efterfrågan, något som är en av de större utmaningarna för den cirkulära ekonomin i dag. EU:s batteriförordning är ett sådant exempel på en sådan lagstiftning.

Miljöpartiet vill att kvotplikt införs på många fler materialströmmar som till exempel plast, textil och byggmaterial. Vi tror att nivån på kvotplikterna behöver sättas för varje enskilt material för sig med krav på att andelen återvunnet successivt ökar med tiden.

Vi vill också utreda om det finns material och produkter som bör förbjudas baserat på innehållet om innehållet gör det omöjligt att återvinna dem. Det kan handla om plast som består av olika lager med olika sammansättning eller produkter som innehåller skadliga ämnen som inte ska hamna i framtida återvunna material.

Fru talman! Min lista är lång. Det är tydligt att vi behöver växla upp arbetet med cirkulär ekonomi och att man behöver vända upp och ned på den linjära ekonomin.

Jag var inne på skadliga ämnen i material. Jag vill gå över till de enorma problem som vi ser med de skadliga PFAS-ämnena som nu börjar dyka upp på allt fler ställen. De finns där man letar – i åar, bäckar, grundvattenreserver, fisk, viltkött och i människors privata brunnar.

PFAS-frågan har nu kommit upp på bordet. Vi har alla talat om den i våra anföranden. Jag tror fortfarande att många underskattar problemet med att ett gift som inte bryts ned fortsätter användas och spridas i vår omgivning.

Vi behöver kartlägga var PFAS finns. Vi behöver sanera områden som läcker ut PFAS. Vi behöver nya regelverk som stöttar dem som drabbas av PFAS. Det gäller alla från Kallingeborna med rekordnivåer av PFAS i blodet till dem som har fått sina brunnar förstörda av PFAS-föroreningar.

Vi behöver att brett förbud mot PFAS på EU-nivå och globalt. PFAS behöver tas bort och ska inte tillåtas att byggas in i olika system så att andra ska behöva sanera bort PFAS senare. Vi ska inte använda PFAS i bekämpningsmedel på våra åkrar.

När kemikalieindustrin understryker att utfasning kostar pengar behöver vi fundera på vad en storskalig förgiftning av vår mat och vårt vatten kommer att kosta oss på sikt, om det ens går att räkna på hälsoeffekterna.

Fru talman! Miljöpartiet har ett stort antal förslag i betänkandet. Jag vill yrka bifall till Miljöpartiets reservation 8, som bland annat handlar om kvotplikt, och reservation 29 om ett brett förbud mot PFAS inom EU.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 mars.)