AU4 punkt 2

Om denna votering

Utskottets ställningstagande

Riksrevisionens rapport om den statliga lönegarantin Bilaga Förteckning över behandlade förslag Skrivelsen Utskottets förslag till riksdagsbeslut Riksrevisionens rapport om den statliga lönegarantin Riksdagen lägger skrivelse 2021/22:285 till handlingarna. Stockholm den 10 november 2022 På arbetsmarknadsutskottets vägnar Magnus Persson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Magnus Persson (SD), Teresa Carvalho (S), Viktor Wärnick (M), Michael Rubbestad (SD), Johanna Haraldsson (S), Saila Quicklund (M), Serkan Köse (S), Ann-Christine From Utterstedt (SD), Paula Holmqvist (S), Arin Karapet (M), Ciczie Weidby (V), Magnus Jacobsson (KD), Jonny Cato (C), Erik Hellsborn (SD), Camilla Mårtensen (L), Annika Hirvonen (MP) och Jim Svensk Larm (S). Redogörelse för ärendet Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 2021/22:285 Riksrevisionens rapport om den statliga lönegarantin. Inga följdmotioner har väckts med anledning av skrivelsen. Enligt riksdagsordningen ska Riksrevisionen lämna sina granskningsrapporter över effektivitetsrevisionen till riksdagen. Riksdagen ska överlämna rapporterna till regeringen, som sedan ska återkomma i en skrivelse till riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder regeringen vidtagit eller avser att vidta med anledning av iakttagelserna i rapporterna. Riksrevisionen överlämnade i februari 2022 granskningsrapporten Den statliga lönegarantin – förekomst av missbruk och myndigheternas kontrollarbete (RiR 2022:4) till riksdagen. I mars 2022 informerade företrädare för Riksrevisionen utskottet om granskningsrapporten, och i september 2022 överlämnade regeringen skrivelse 2021/22:285 till riksdagen. Utskottets överväganden Riksrevisionens rapport om den statliga lönegarantin Utskottets förslag i korthet Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna. Riksrevisionens granskning Riksrevisionen har granskat den statliga lönegarantin. Resultatet av granskningen redovisas i rapporten Den statliga lönegarantin – förekomst av missbruk och myndigheternas kontrollarbete (RiR 2022:4). Bakgrund och metod Riksrevisionen konstaterar inledningsvis att den statliga lönegarantin är en skyddslagstiftning som träder in när arbetsgivaren har gått i konkurs eller när ett företag genomgår en företagsrekonstruktion. Syftet är att ersätta anställda som inte får ut sin lön. Det regelverk som styr rätten till ersättning och nivån på ersättningen beskriver Riksrevisionen som mycket komplext. Riksrevisionen konstaterar vidare att utgifterna för den statliga lönegarantin har ökat kraftigt till följd av pandemin. Utgifterna var 3,2 miljarder kronor 2020, vilket är närmare 1 miljard mer än 2019. Drygt 34 000 personer fick lönegaranti under 2020, varav 62 procent i samband med konkurs och 38 procent i samband med företagsrekonstruktion. Enligt Riksrevisionen har det under lång tid varit känt att det förekommer bedrägerier mot lönegarantin. 2011 bedömdes missbruket uppgå till ca 150–200 miljoner kronor per år, eller omkring 7–10 procent av anslaget till lönegarantin. Riksrevisionen refererar även till flera rättsfall med lönegarantibedrägerier. Men även om bristerna i systemet länge varit kända har det inte genomförts några väsentliga förändringar av regelverket och missbruket har kunnat fortsätta. Det saknas också aktuella analyser av hur omfattande missbruket är. Sammantaget ger det Riksrevisionen skäl att granska om den statliga lönegarantin skyddas mot missbruk på ett effektivt sätt. För att besvara den övergripande revisionsfrågan ställs följande delfrågor: • Hur stor är omfattningen av missbruk av lönegarantin? • Motverkas risker för missbruk av myndigheternas kontroller? • Har regeringen vidtagit lämpliga åtgärder för att motverka missbruk och säkerställa en god kontroll över kostnadsutvecklingen? Granskningen baseras på olika metoder, bl.a. intervjuer, dokumentstudier och enkät samt inhämtning och bearbetning av statistik och registerdata. Även skriftligt material och svar på frågor har begärts in från flera myndigheter. Riksrevisionens huvudsakliga bedömningsgrund är att den statliga lönegarantin ska skyddas mot missbruk eftersom missbruk innebär ett dåligt hushållande med de statliga medlen och leder till att brottslighet understöds. Enligt budgetlagen (2011:203) ska hög effektivitet eftersträvas och god hushållning iakttas inom statlig verksamhet, vilket också gäller för lönegarantin. Missbruk av lönegaranti innebär att ersättning betalas ut till individer i strid med bestämmelser i konkurslagen och lönegarantilagen. Iakttagelser och rekommendationer När det gäller frågan om omfattningen av missbruk av lönegarantin gör Riksrevisionen bedömningen att missbruket är i storleksordningen 6–9 procent av det utbetalda lönegarantibeloppet i konkurser för 2020. Det motsvarar 100–150 miljoner kronor ett genomsnittligt år. Riksrevisionen gör följande huvudsakliga iakttagelser: • Indikatorerna över uppskattat missbruk visar att närmare 7 procent av dem som fick lönegaranti under 2020 inte hade någon tidigare registrerad lön från arbetsgivaren som gått i konkurs. • Ytterligare närmare 9 procent av lönegarantimottagarna i konkurser fick mer i lönegaranti än vad de hade fått i lön under sin anställningsperiod. • Drygt 3 procent av lönegarantimottagarna fick kraftiga lönehöjningar kort inpå konkursen. • Indikationerna på missbruk i företagsrekonstruktioner är betydligt lägre än i konkurser. När det gäller frågan om risker för missbruk motverkas av myndigheternas kontroller gör Riksrevisionen bedömningen att myndigheterna väsentligen har gjort adekvata insatser utifrån sina roller i systemet, men att de saknar förutsättningar för att göra effektiva kontroller på grund av hur systemet är utformat. Riksrevisionen gör följande huvudsakliga iakttagelser: • Konkurstillsynens förutsättningar för att upptäcka missbruk av lönegaranti är begränsade, vilket har att göra med hur systemet är utformat. • Det finns stora möjligheter för gäldenären att välja konkursförvaltare vilket innebär en risk för

Sammanlagt resultat