JuU4 punkt 1

Om denna votering

Utskottets ställningstagande

Förbättrad hantering av ärenden om överförande av straffverkställighet Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Bilaga 2 Regeringens lagförslag Utskottets förslag till riksdagsbeslut Förbättrad hantering av ärenden om överförande av straffverkställighet Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:273. Stockholm den 20 oktober 2022 På justitieutskottets vägnar Richard Jomshof Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Richard Jomshof (SD), Ardalan Shekarabi (S), Petter Löberg (S), Louise Meijer (M), Anna Wallentheim (S), Katja Nyberg (SD), Mattias Vepsä (S), Mikael Damsgaard (M), Gudrun Nordborg (V), Ulrika Liljeberg (C), Pontus Andersson (SD), Juno Blom (L), Mats Arkhem (SD), Sanna Backeskog (S), Charlotte Nordström (M), Torsten Elofsson (KD) och Rasmus Ling (MP). Redogörelse för ärendet I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2021/22:273 Förbättrad hantering av ärenden om överförande av straffverkställighet. I propositionen föreslår regeringen ändringar som innebär att kravet att det ska finnas särskilda skäl för ett översändande om det återstår mindre än sex månader av straffet vid tidpunkten för översändandet tas bort och att det införs ytterligare möjligheter att sända över domen innan Kriminalvårdens beslut har fått laga kraft. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Utskottets överväganden Förbättrad hantering av ärenden om överförande av straffverkställighet Utskottets förslag i korthet Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Gällande rätt Överförande av straffverkställighet Överförande av straffverkställighet är ett samarbete mellan stater som förenklat innebär att en dom eller ett slutligt beslut i brottmål som har meddelats i en stat verkställs i en annan stat. Det samarbete som rör överförande av frihetsberövande påföljder bygger på grundtanken att den dömde bör verkställa sitt straff i den stat där han eller hon har de bästa förutsättningarna att återanpassa sig till ett normalt liv när verkställigheten avslutas. Den svenska lagstiftningen som reglerar frågor om överförande av frihetsberövande påföljder grundar sig huvudsakligen på internationella överenskommelser som har antagits i Europarådet eller Europeiska unionen (EU). Samarbetet mellan EU:s medlemsstater Samarbetet mellan EU:s medlemsstater om överförande av frihetsberövande påföljder regleras i rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen. Rambeslutet har kompletterats av rådets rambeslut 2009/299/RIF (utevarorambeslutet) som innehåller regler om bl.a. samarbete kring överförande av frihetsberövande påföljder som har beslutats i den dömdes utevaro. Rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder bygger på principen om ömsesidigt erkännande som är en grundläggande princip för det straffrättsliga samarbetet inom EU. Principen innebär att den stat som ska verkställa en annan stats dom eller beslut inte ska ifrågasätta domen eller beslutet eller under vilka förutsättningar dessa har meddelats. Principen förutsätter således ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna för varandras straffrättsliga system. Rambeslutet har genomförts i Sverige genom lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen (europeiska verkställighetslagen) och förordningen (2015:109) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen (europeiska verkställighetsförordningen), vilka trädde i kraft den 1 april 2015. Regleringen i europeiska verkställighetslagen Kriminalvården prövar om en svensk dom ska sändas över till en annan medlemsstat för att erkännas och verkställas där eller om en utländsk dom ska erkännas och verkställas i Sverige. De påföljder som avses är för svenskt vidkommande fängelse, överlämnande till rättspsykiatrisk vård och sluten ungdomsvård. För att straffverkställigheten ska kunna överföras från Sverige krävs som huvudregel att den andra medlemsstaten och den dömde samtycker. Vissa viktiga undantag gäller dock enligt 2 kap. 2 och 3 §§ europeiska verkställighetslagen, bl.a. om den dömde är medborgare i den andra medlemsstaten och antingen kommer att utvisas dit till följd av ett beslut om utvisning enligt 8 a kap. utlänningslagen (2005:716) som meddelats i domen eller är bosatt där. Som grundläggande krav i övrigt gäller att den dömde måste befinna sig i Sverige eller i den andra medlemsstaten, att den dömdes sociala återanpassning underlättas av att verkställigheten överförs samt att det i övrigt är lämpligt (2 kap. 1 § första stycket europeiska verkställighetslagen). Om mindre än sex månader återstår att avtjäna av den frihetsberövande påföljden vid tidpunkten för översändande av domen, får den sändas över endast om särskilda skäl talar för att verkställigheten kommer att överföras till den andra medlemsstaten (2 kap. 1 § andra stycket europeiska verkställighetslagen). Kriminalvården prövar om förutsättningarna enligt lagen är uppfyllda och beslutar om en dom på frihetsberövande påföljd ska sändas över till en annan medlemsstat (2 kap. 4 § europeiska verkställighetslagen). När beslutet har fått laga kraft ska Kriminalvården sända över domen till behörig myndighet i den andra staten. Närmare om kravet på särskilda skäl vid kortare fängelsestraff Kravet i 2 kap. 1 § andra stycket europeiska verkställighetslagen på särskilda skäl vid kortare fängelsestraff saknar motsvarighet i rambeslutet. En möjlighet att beakta längden på den kvarvarande verkställighetstiden finns i rambeslute

Sammanlagt resultat